Nerbäddad under favorittäcket med knuten på huvudet. Försöker hitta tillbaka till allt det där man saknat.

kanske faller det på plats med tiden. Just nu känns allting bara som en enda röra och man vet varken inte eller ut.

Någonstans i mitten står jag och ska välja en väg till ett mål jag inte ens valt själv. Jag känner ju mig själv och vet så väl att det alltid blir såhär när jag ska börja om. Önskar bara jag kunde leva i extas istället för att känna mig helt slutkörd. Förväntar mig inte att ni ska förstå, förstår knappt själv. Godnatt.